Meeeeeooooooowwwww

Mina yngsta katter löper. Ja, åtminstone den ena, men kanske den andra också. Det är första gången för dem och eftersom gammkissarna är kastrerade sedan länge hade jag faktiskt glömt bort hur satans jobbigt det är.

Ljudet. Ett ständigt meeooooooowweeoooooeoooouuurgghh ekar genom lägenheten dygnets alla timmar. Jag har sovit med öronproppar de senaste två nätterna.

Beteendet. Jag sitter i soffan och försöker se på tv, surfa eller läsa, och ungefär en gång i halvtimmen får jag en kattrumpa uppkörd mot ansiktet med tillhörande trampande baktassar och aura av desperation. Nej, de är verkligen inte kattungar längre. De gnuggar sig mot allt och är ganska äckliga faktiskt.

Desperationen. Igår stängde jag in Dizzy i en garderob bara för att få tyst. Sedan fick jag omedelbart dåligt samvete och tog ut henne igen.

Och nu slåss de också. Hmm, ja, då är de tysta åtminstone.

Dizzy står för det högljudda jamandet så hon är rätt tydlig med sitt löpbeteende. Carmen däremot verkar bara ha blivit lite mer kelig, men annars beter hon sig precis som vanligt. Detta är jag innerligt tacksam för, eftersom hennes jamande inte riktigt är som andra katters. Ni vet hur det låter när grisar skriker? Det där sträva gälla skriet som ger omedelbar gåshud – så låter Carmen om hon tycker att matte är lite långsam med att ställa fram maten. Börjar hon också  jama loss dygnet runt… ja, då häller jag upp en tiokilos hink med kattmat, låser lägenheten och reser bort en vecka tills de har lugnat ner sig.

Annonser

Tvättdag

Dags att tvätta inför resan till den stora staden. I övrigt tillbringar jag dagen med att göra upp listor på HAL om vad jag ska packa och göra inför resan… listor som tyvärr aldrig blir avkryssade eftersom jag är så upptagen med att göra listor att jag inte har tid med något annat.

Lyckligtvis hjälper katterna helhjärtat till med både tvätt och packning.