Orsaker

Dagens (nattens) favoritorsaksdiagnos: V 80Ryttare eller åkande i åkdon draget av djur, skadad i andra och icke specificerade transportolyckor. Allt som är roligare än ”fall i eget plan” gör en ju lite gladare.

(fast man drömmer ju fortfarande om att få användning för v95 eller W58)

Och ja, det är mycket riktigt mitt i natten. Här sitter jag alldeles ensam och väntar på en akut buk. Kanske sova snart, om jag har tur.

Annonser

It puts the lotion on its skin or else it gets the hose again

Så, dermatologi dårå.

(vänta, har jag använt den där titeln förut?)

Veckan på dermatologen är till ända och jag känner mig kluven. Jag har sett mycket intressant, både rutingrejer som aktiniska och seborroiska keratoser, benigna naevi, atopiska eksem, bensår, akne och penisar med klamydia inuti, men också en hel del märkliga och roliga saker (roliga för mig, inte patienten) som toxiska hyperpigmenteringar, grav psoriasis, PPP, hyperkeratosis palmoplantaris, pyoderma gangrenosum, bullös pemfigoid och som final sista dagen en patient med vad som verkade vara en rejäl mycosis fungoides med engagemang över hela kroppen och nästan totalt håravfall.

Jag har stansbiopserat och petat på aktiniska keratoser, men mest observerat. Hängde med på avdelningsrond, std-mottagning och laserbehandlingar (och eftersom jag är knäpp och saknar självbevarelsedrift så bad jag om att få testa ifall det gjorde ont, så nu har jag ett litet rött märke efter lasern på min vänstra handrygg). Åt jättegoda hallongrottor i fikarummet och fick receptet av en av sköterskorna. Träffade många trevliga och roliga dermatologer. All in all, en riktigt bra vecka.

MEN – det är bara mottagning hela tiden. HELA TIDEN! Inget annat. Jo, ok, lite avdelningsarbete, och snälla ST-läkaren berättade att man har rätt mycket sådant det första året på ST-tjänsten. Men framförallt sitter man ensam på sitt rum med en patient, och drar in en överläkare för en second opinion då och då. Precis det jag avskyr med vårdcentralen. Så frågan är: är det värt att jobba på det viset bara för att få jobba med hudsjukdomar? Är det värt att kanske bli tvungen att flytta till en ny okänd stad för att få en ST-tjänst?

ST-läkaren berättade också att alla dermatologer som inte är anknutna till universitetet och undervisning flirtar med privatpraktik, och att världens rikaste läkare är dermatologer. Kluven, ack så kluven.

Som lungläkare blir man nog inte rik. Men lungmedicin är också lite kul, och jag märkte under utbildningen en otippad fallenhet för just detta (inte ett intresse alltså, utan det gick bara oväntat bra på tentan). Och där finns avdelningsarbete och jourer, och trevlig gemenskap (hoppas jag) och ibland inhopp från Lilla Staden.

Ååååhhh! Kluven. Jaja, man måste inte bestämma sig på en gång. Men om jag inte får in en fot på Dermatologen under hösten så kommer jag jobba kvar på Lungan, och sannolikt bli erbjuden en ST-tjänst i mars nästa år. Vill jag ha den? Nobody knows.

Let’s get retarded

Jag trodde i min oändliga enfald att det inte fanns en enda smak, inte enda av människan skapad produkt som var godare än Ben & Jerry’s ”Cookie Dough”.

Idag smakade jag Ben & Jerry’s ”Half Baked”.

Fuuuuuuck.

Shapeupclub, rädda mig från synd och frestelse, på det att jag må fortsätta gå ner i vikt och inte svälla upp till en glassfylld spärrballong. Snälla?

And it’s done

Hmm, äntligen finns det lite att skriva om. Livsuppdateringar!

Lägenhet är fixad, skall flytta in den första maj i en fin och sprillans ny (men dyr) hyrestrea nära sjukhuset. Jag var där och snokade häromdagen med bistånd av min snälla vän stupidteacher.blogg.se som övertalades att både köra mig dit och följa med när jag våldgästade några av de liknande lägenheterna i huset som var lämnade öppna för hantverkare (min egen var låst). Så nu vet jag ungefär hur den ser ut – den luktar ny bil och har en högteknologisk liten panel i hallen med en display som i färg och hög upplösning visar både utetemperaturen och aktuell vattenförbrukning. Jag älskade Jetsons när jag var liten och nu ska jag leva precis som dem! Wooo! Mer science fiction åt folket.

Den sjuttonde maj börjar nya jobbet på en av medicinavdelningarna, som eventuellt kanske möjligen skall vara lite meriterande inför Hud. Och till hösten (har jobbet till årskiftet) kommer älsklingskollegan Linda dit och randar! Världsmusik och fika, trams och fnitter. Då känns det ändå rätt ok att Hud verkar tveksamma – det kommer nämligen ändå ordna sig till slut, precis som allting alltid gör.

I fredags skrevs den fruktade AT-tentan, och finns det möjligen nåt lite mörkt moln på min karriärshimmel så är det väl den. Jag följde min vanliga neurotiska rutin där jag använder kladdpappret till att skriva upp min beräknade poäng för varje fråga (baserat på hur caset fortlöper och min egen känsla för vad jag egentligen kunde, oftast en ganska försiktig och negativ beräkning) och därefter räkna ut hur många procent jag minst har rätt dels för varje case och dels för hela tentan. Slutresultatet enligt denna beräkning är medicincaset 80%, allmänmedicincaset 62,5%, kirurgcaset 70% och psykcaset 55%. Det sista är alltså stötestenen – dels för att det var svårt, men också för att det var helt omöjligt att från caset utröna om man faktiskt skrivit rätt eller ej. Jag kan alltså ha beräknat alltför lågt… men har jag inte det så vete fan om jag klarar tentan – jag gissar att det inte räcker att ha godkänd procent på hela tentan om man tydligt har undermåliga kunskaper inom ett område.

Psykcaset var ett riktigt elakt jobbigt case som jag inte alls tyckte om. Vad säger ni andra? Mårr? TRE psykiatriska diffdiagnoser plus en somatisk, VA? What the hell, liksom.

Nå, vecka 13 får vi veta om de godkände PTSD/krisreaktion som den tredje psykiatriska diffdiagnosen, och så kanske man kan bli legitimerad på köpet. Fram tills dess tänker jag förtränga att tentan existerar, och för att lyckas med det tänker jag nyttja det eminenta spelet Plants vs Zombies på min iPhone.

Mer om grissnuvan

Ok, den här länken är inte direkt dagsfärsk, men den är fortfarande relevant till ungefär 100%: http://www.thebestpageintheuniverse.net/c.cgi?u=swine_flu

”I just deleted my mom’s number from my cell phone. That’s because she called me in a panic after seeing a special on CNN about swine flu asking me what she should do. How about getting a clue, mom? Idiot.
You’re all idiots. If you’ve spent more than a few minutes worrying about swine flu, you are an idiot. That’s because it only takes a few minutes to look up the symptoms, mortality rate, and treatment to realize that it’s no different from the common flu (which kills way more people and by extension is way more awesome), and going back to whatever it is you were doing, which was probably turning off CNN and canceling your cable subscription. In fact, worrying at all makes you an idiot.”

Team baconfeber massvaccinerar ikväll

Eftersom jag som alltid är sist i världen med allt har jag nu registrerat ett Twitter-konto – resultatet syns här till vänster. Som jag har förstått det är det som Facebookstatusuppdateringar, fast fler och oftare och ännu mer irrelevanta, om det nu är möjligt. Häpp!

Ikväll ska vi vaccinera en hel hög med folk. Men först ska vi allihop peppa med gemensam middag i form av skaldjurspaj. Det är rätt kul på vårdcentral hittills.

Johan Falk Superstar

Central eller perifer?

Igår besudlade jag min själ och mina sinnen genom att se en riktigt usel svensk polisfilm på min laptop. Skälet var dock nobelt: jag låg med en snubbe i somras som var statist i de där filmerna och jag ville se hur han såg ut i polisuniform. Jag vill att det ska stå klart för var och en att jag alltså inte på något sätt gillar den här filmen eller njöt av en enda minut av de sk. ”skådespelarnas” insats. Men jag gillar män i uniform.

Nå. En tanke som väcktes under filmens gång medan jag satt och försökte hålla muspekarens finger i Jakob Eklunds näsa var att alla andra i filmen faktiskt är ganska skapliga, om än mediokra, skådespelare, medan Jakob Eklund framför sina repliker som en strokeskadad geriatrikpatient. Och sedan slog det mig: han kanske HAR fått en stroke? Så med den insikten ber jag er, kära bloggande läkarkollegor, om hjälp. Syna bilden ovan, på Jakob Eklund där han precis väst fram repliken ”De tror att du är polis.” Uppenbarligen hänger hans vänstra mungipa. Men hur är det med ögat? Är detta en central eller perifer facialispares?

Nedanstående bild användes av undertecknad på ett morgonmöte om Bell’s pares. Ibland förstår jag varför ingen tar mig på allvar. (Det är dock inte jag som ritat den. Det är märkligt att det är någon annan på nätet som så träffsäkert ritat av den potentiella avkomman av Jakob Eklund och Anders mamma)

faclpar

And I lie awake and miss you

Nu är marknaden över. Tydligen är t-shirtar med rasistiska slogans ute (”Varför får man inte säga negerboll när man får säga vitlök?”) och höjden av inlandstrend är istället hoodies med etiopiska flaggans färger som ränder längs ärmarna. Så för er som vågar er ut på en inlandssafari anytime soon har ni här svaret på varför samtliga åtta-till-trettonåringar här ser ut som rastafarier. Det ständigt närvarande ljudet av banjospel har jag dock ingen förklaring på.

Jag känner mig lite ledsen och ensam idag, av ingen speciell anledning alls. Det bara kom över mig oförhappandes och jag hoppas att känslan försvinner lika snabbt och oförklarligt som den dök upp.

Om inte så har jag ju iallafall min Iphone.

iphone