In vino veneris

Nämenhörni, om man skulle ta och blogga lite va? Det ser lite glest ut här numera. Kronisk lathet är nog problemet.

Jul & nyår har passerat i en yra av gourmetmat och sociala aktiviteter. Till alla som pysslat, bakat, lagat, kokat, städat och garnerat så att jag i största bekvämlighet kunde parkera mig vid dukat bord endast medförande en näve knäck vill jag säga: TACK! Ni är enastående människor och hade jag en gnutta musikalisk talang i kroppen hade jag komponerat en hyllningssång till er ära.

Det nya året har precis börjat och som sig bör har tankarna börjat sysselsätta sig med framtiden. De mest konkreta punkterna som bekymrar/exalterar/skrämmer/lockar mig mest är följande:

  • AT-tentan. Behöver jag säga mer? *brrrr* Februari, skräckens månad. Jag som helt har glömt hur man pluggar. När ska jag ha tid att göra en sit-in på kirurgen? Vad är det egentligen för elektrolytrubbning man får vid Addisons och hur tolkar man en spirometri? Har inte jag en gång i tiden kunnat tolka EKG (och rätt bra dessutom)?
  • Karriären. Jag fick inte jobb på dermatologen i Göteborg som jag hade hoppats, och i staden jag studerat (där händelsevis alla människorna som lagar god mat och spelar Carcassonne finns) finns det kaaaaanske en öppning… till hösten. Kanske. Men i så fall ett underläkarvikariat. Kanske en ST-tjänst till våren 2011. Eller var det 2012? Och det finns ack så många sökande. Meriterande vore arbete i en närliggande specialitet, så nu söker jag jobb i närliggande specialiteter (av en kollega benämnt som ”förhudsvikariat” möhöhöhöh), men bör nog också gardera mig med att söka dermatologivikariat i andra städer också. Tips på trevliga sjukhus i trevliga städer mottages tacksamt.
    Hittills vägrar jag ens överväga något annat än dermatologi, menvi får väl se (Dermatology is the best specialty. The patient never dies and never gets well).
  • Ekonomi och bostad. Försöker få pengarna att sluta rinna mellan fingrarna som de gjort alltsedan examen och istället rinna in på ett sparkonto vars nnehåll snart ska duga till kontantinsats för en fin liten lägenhet någonstans. Det går bra ända tills jag bara ”måste” ha en ansiktsprimer från Smashbox för 400 spänn eller något precis lika irrelevant. Jag behöver en förmyndare, som Lisbeth Salander! Fast helst en som inte våldtar en i rumpan varje gång man behöver pengar (eller ja, det hade ju varit ett effektivt sätt att minska utgifterna förstås).
    Jag är en ekonomisk analfabet och skulle behöva nån slags grundkurs i hur man hanterar sin privatekonomi, vilket är lite pinsamt eftersom min pappa är revisor och man kunde ju tycka att lite av det här kanske borde passerat över till mig via osmos, men icke.
  • Diverse självförbättring. Vikten har minskat 3,7 kilo sedan november, vilket är en bedrift med tanke på ovan nämnda matmänniskor som härjat under helgdagarna. Det som återstår, förutom mer viktminskning, är att börja träna, använda eltandborste & tandtråd, sola lite, städa & diska regelbundet, rensa ut frysen, tapetsera sovrummet, måla hallen, lära mig laga godare och nyttigare mat, sluta med de evinnerliga koffeindryckerna (fast gulliga närbutiksparet har tagit in sockerfri Powerking bara till mig så jag kan inte sluta förrän de är slut), börja baka eget bröd, höra av mig till vänner & familj oftare, sluta köpa handväskor & skor som jag ändå inte använder och lära mig småprata om något annat än fekalkräkningar i sociala sammanhang.

Framtiden är ljus indeed.

Annonser