One flew over the fikarum

Idag har jag en kandidat som skriver alla inläggningar och epikriser. Gott om tid att blogga således.

Dagens observation: Jobmeals kaffeautomater diskriminerar tedrickare. Och då menar jag inte bara det faktum att man snällt får ordna med en egen tepåse medan maskinen enbart bistår med varmt vatten, trots att kaffedrickarna har minst 8 spännande alternativ att välja mellan i ett trifasiskt spektrum mellan kaffepulver, chokladpulver och mjölkpulver. Nej, vad jag syftar på är maskinens oförmåga (ovilja?) att fylla en mugg med varmt vatten utan krångel.

Låt mig förklara (jo, låt mig! jag vill! jag vill!). För att få varmt vatten i muggen måste man hålla in vatten-knappen, till skillnad från vid kaffe, då det räcker med ett enkelt tryck. Man skulle lätt kunna tro att det innebär att man kan hålla kvar fingret på knappen tills muggen är fylld. Så är det inte. Istället slutar vattnet komma när det fyllt upp motsvarande en fingerborg, vilket tydligen är Jobmeals idé om optimal storlek på en tekopp. Därefter måste man trycka och hålla in knappen igen, för att fylla på resten. Men inte direkt! Nej nej, man trycker, inget händer, man väntar en stund, trycker, håller in, väntar ytterligare en stund och SEDAN bevärdigas man med ytterligare en skvätt vatten.

Man måste alltså hålla in knappen konstant, trots att det ändå kommer en på förhand bestämd mängd vatten. Jobmeal är ensamt ansvariga för den CMC-1-ledsartros som jag säkerligen kommer utveckla i framtiden, efter år av tedrickande.

Jag skulle kunna fortsätta min klagosång och berätta om hur fascisterna i landstinget alltid köper in Lipton yellow label (”Äckel-Lipton”) eller hur man alltid lyckas få några droppar kaffe i teet om man tar vatten direkt efter en kaffedrickare (direkt = inom 10 minuter). Men jag stoppar här innan blodtrycket går upp.

Och nu till något med lite mer substans. Eller mindre.

Jag var jour på psyk häromdagen. Gjorde lite observationer under dagen och natten som jag gärna vill dela med mig av.

  1. Psykiatriska patienter är ofta galna. Visserligen innebär korrelation inte alltid kausalitet men det känns ändå som att det finns någon slags samband.
  2. Det är ett brott både mot arbetstidslagen och lagen om mänskliga rättigheter att man måste  jobba dagen efter jour, speciellt efter att ha varit uppe till två och handlagt narkomaner med raseriutbrott.
  3. Jourrummet är ungefär hälften så stort som psykavdelningens enkelsalar. Och till skillnad från patientsalarna har det inget fönster. Eller ventilation. Eller riktig säng (men generationer av primärjourer har lämnat sina täcken lagrat på varandra i ”sängen” så att det blir lite mjukare).
  4. Det är svårt att somna om efter att ha blivit väckt klockan nollfemnollnoll för att ordinera en Diklofenak.
  5. Jag älskar jouravtalet vi har hemma på pyttesjukhuset. För att inte tala om det fina jourrummet med den sköna sängen, tv:n som ingen använder och den stora  högen med spännande litteratur (manualer för intravenös vätskebehandling och Vecko-Revyn från september 1995).
Annonser

4 kommentarer

  1. KatBat said,

    08 oktober 2009 den 23:11

    Men äckellipton är väl bättre än ”sun-teas” äckelröda sörja??! JAg är förvisso mest kaffedrickare, men te är ju gott på rätt plats, typ om natten. Då kräks jag av forestfruitsmak.

  2. Sofia said,

    09 oktober 2009 den 16:18

    Twinings funkar fint. Men godast är persian earl grey! Suntea är rätt ok i nödfall, men så har jag ju smaklökar som en sjuåring också. Har aldrig lärt mig gilla kaffe tyvärr.

  3. Den tjocke konsulten said,

    10 oktober 2009 den 23:48

    Koppstorleken går garanterat att ställa in, hugg personen som servar/fyller på maskinen nästa gång eller ring de som har avtal på det, brukar finnas en skylt på. Eller om man är som jag och maskinen är olåst så ändrar man själv :)

    Kustfägring är fö rätt gott (jag och tonårstjejerna som gillar det?) men det blir sällan te här.

  4. Sofia said,

    11 oktober 2009 den 11:08

    DTK: Aha! Det var ju en idé förstås. Fast det faller på AT-dilemmat: man är ju ständigt på flytt mellan avdelningar, så det blir i så fall till att ständigt ställa om nya apparater för att få sig en anständig kopp te. Men den dagen jag får en ST-tjänst, då jävlar ska koppstorleken ändras till MIN uppfattning om en lagom stor tekopp. 3-4 dL eller så.

    Kustfägring är grönt te, visst? Jag håller mig till svart, ffa för att jag gillar mjölk i teet och mjölk i grönt te ser ut som riktigt välanvänt diskvatten (det enda som ser äckligare ut är mjölk i rött te).


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: