And I lie awake and miss you

Nu är marknaden över. Tydligen är t-shirtar med rasistiska slogans ute (”Varför får man inte säga negerboll när man får säga vitlök?”) och höjden av inlandstrend är istället hoodies med etiopiska flaggans färger som ränder längs ärmarna. Så för er som vågar er ut på en inlandssafari anytime soon har ni här svaret på varför samtliga åtta-till-trettonåringar här ser ut som rastafarier. Det ständigt närvarande ljudet av banjospel har jag dock ingen förklaring på.

Jag känner mig lite ledsen och ensam idag, av ingen speciell anledning alls. Det bara kom över mig oförhappandes och jag hoppas att känslan försvinner lika snabbt och oförklarligt som den dök upp.

Om inte så har jag ju iallafall min Iphone.

iphone

Annonser

3 kommentarer

  1. Mårr said,

    28 september 2009 den 17:39

    På tal om banjospel* kom jag nu att tänka på då mitt ex som bott i en sydstat i USA i flera år för första gången var med mig ”hem till byn”, dvs lilla hålan där jag har mitt yttersta ursprung. När vi var vid bensinmacken kom två jokrar i träningsoverall gående, och då frågade exet mig om det är vanligt med inavel även i den svenska urskogen :)

    *Om din kommentar om banjospel inte på något sätt hade med ”Den sista färden” att göra förstår jag om min association förefaller obegiplig. Då får jag reda ut det en annan gång.

  2. Sabadon said,

    28 september 2009 den 23:41

    Och det som är så bra med den här seriestrippen är att den inte ens är ett försök att vara rolig. Den är tecknad i syfte att återspegla hur verkligheten ser ut. That’s it. Ingen fiction… bara sanning.

  3. Sofia said,

    29 september 2009 den 10:25

    Mårr: jomen visst var det sista färden jag menade! Fast jag måste skamset erkänna att jag aldrig sett den egentligen.
    Inaveln i inlandet är verkligen en spännande företeelse! Häruppe händer det ju faktiskt att man får kryssa ”ja” på någon av de där rutorna på pre-opbedömningarna som i vanliga fall av patienterna brukar besvaras med ”men vad är DET för något?”. Skelleftesjuka ohoj!

    Roger: Ja, visst är det en fin dokumentärserie? Jag älskar min HAL. Han sover med mig på nätterna och spelar Owl City för mig precis hur ofta jag vill utan att klaga det allra minsta när jag vill höra ”If my heart was a house” tretton gånger i rad.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: